Apokatastasis

Origenes var den största teologen under den pratristiska tiden. Han var aktiv under en period som kännetecknades av en djup intellektuell förvirring. Gnosticismen var den dominerande intellektuella kraften under denna tid och bland kristna rådde tankemässig förvirring, det fanns inte en samlad kristen filosofi eller teologi, det fanns ingen kyrka i den mening vi talar om en läromässigt och tankemässig enhet. Utifrån Toran och profeterna, psalmerna och visdomsböckerna och de brev och biografier som så småningom skulle bilda NT, fanns en stor frihet i tänkandet med Kristus som centrum. Origenes visar oss denna frihet.

Vid denna tid var en kristen ortodoxi i sina födelselindor. Origenes ville som grund för denna ha övertygelsen att ingen enda rationell själ skulle kunna "bli över" när Gud samlat alla till sig och etablerat Guds rike. Allt som skett sedan fallet är underställt ett lärande och en pedagogik, vars lärare är Kristus och vars garant är Kristi seger över alla krafter som kan hindra en rationell själ att frälsas. Därmed är det säkerställt i Kristus, som är Messias, att även den mest förhärdade syndare, en person som alltså tänks ha djupaste tänkbara fientlighet mot det goda, mot ljuset och kärleken - även denna själ kommer med full säkerhet att räddas till Riket. Hur det går till behöver vi inte i detalj veta. Origines kan tänka sig olika tidsåldrar, olika "omtagningar", olika reningsprocedurer, olika faser av en evig själs liv, för att med pedagogikens hjälp till slut frälsa denna den mest främmande fientliga själen.

Alla våldshandlingar sanktionerade av Elohim i Toran är därmed korrektiv och inte avsiktliga bestraffningar. Dessa korrektioner är ingen tragedi i sig, eftersom själen är evig och fortsätter sitt lärande på väg till Kristi rike. Genom att vara rationell måste själen till slut få full övertygelse och då har den gudomliga pedagogiken lyckats. Bara om man ser den som irrationell går det att tänka sig en frånvaro av räddning. Men då säger man också att Gud är maktlös och att hans projekt genom Messias inte lyckas - vilket är absurt.

När den eviga själen så äntligen får full övertygelse sker en deifikation. Jesus är Gud som blivit människa för att alla själar ska kunna bli gudomliga i Kristi rike. Denna process kan vi kalla teosis. Origenes kallar den en del av en större apokatastasis - en återställelse av den primära skapelsen, den gudomliga och kärleksfyllda.

Termen apokatastasis uppträder endast en gång i NT (Apg. 3:30) och är som term vanligare i hellenistisk filosofi, ett sammanhang som Origenes lämnar bakom sig såsom kristen. I NT handlar det som att en tid kommer då Gud etablerar det han lovat genom sina profeter, och han gör det genom Kristus. Man kan se förarbetet med denna term hos stoiker, grekiska-egyptiska astrologer och hos gnostiker. Hos Origenes blir det en rent kristen återställelse.