Origines gudsbild kännetecknas av en tydlig icke-kroppslig eller icke-materiell natur. Gud kan inte beskrivas som en kroppslig person med en avgränsad verklighet. Gud är inte delbar, det är det viktiga. Gud kan inte vara något som befinner sig där eller här eller någon annanstans.
Bättre uttryck för Gud är helande kraft, gudomliggörande kraft. Därefter kan det sägas att allt levande har del i denna helande kraft. Men inte ovillkorligt. Allt liv som har rätt att helas, eller förtjänar helande, har del i denna kraft.
Han tar en bild från medicinen. Många personer tar del av medicinens konst eller vetenskap. Kan vi då säga att alla dessa personer känner och deltar i medicinen som konst eller vetenskap? Måste vi inte kvalificera och säga att endast de som har begåvning nog, intellekt nog, träning nog, för medicinen, verkligen är de som tar del av den?
Parallellen med Gud är inte helt korrekt, säger Origines. Den helige Ande skiljer sig mycket från medicinens metod och vetenskap. Den helige Ande är en intellektuell varelse som existerar och har en natur som är något annat än människans vetenskapliga medicin.
Det är viktigt för Origenes att återvända till evangelierna för att hitta rätt språk för Gud. Där står det att Gud är ande. Vi måste visa hur detta ska förstås. Situationen är lik denna: en samaritisk kvinna som tror att Gud är något som tillbes på berget Gerizim eller i Jerusalem. Hon frågar Jesus om denna sak. Han säger då att "Gud är en Ande" och därmed att en sann tillbedjan sker inte på en särskild plats eller särskild tid eller på något sätt, för "Gud är en Ande". Istället för denna sorts begränsade religiösa tillbedjan handlar det nu om Fadern. Denna Fader har förenat sanning med ande. Det är alltså en annan och ny sorts tillbedjan. Om vi vill, en ny religion och inte samma Gud.
Gud är alltså, säger Origenes, ofattbar. Detta får konsekvenser. Hur vi än använder olika former av logik, perception och reflektion, måste vi med nödvändighet veta att Gud är något vida större och bättre än allt vi kan tycka oss förstå och veta. Det är som om vi, som saknar förmåga att stå ut med ljuset från en liten låga på en lampa, begär att vi ska förstå och kunna beskriva solens ljus. Det blir nödvändigt att tala om för oss själva att solen är omätligt större, kraftigare och intensivare än allt vi skulle kunna föreställa oss.
När vi talar om Gud måste vi alltså lägga till att Hans strålning och verklighet av ljus är oändligt större och verkligen vara medvetna om detta. Detta innebär också att vår förståelse ständigt stängs in i "bojor av kött och blod", som Origenes uttrycker det. Vårt förstånd tvingas hämta sina begrepp och föreställningar från materiella substanser, som ju har en lägre grad av verklighet, är tristare, mer ogenomträngliga, än den fria gudomliga Anden.
Vår kroppsliga natur är inte ond, men Origenes menar att den helt enkelt har många begränsningar. När något "inkorporeras" blir det tristare, otydligare och overkligare. Vi vet på förhand att Gud inte kan fattas inom denna begränsning. Det blir alltså absurt att använda några bilder från vår kroppsliga verklighet.
Att vara nära Gud är som att släppa in solens sken genom en springa och få njuta av det magiska i denna ljusstråle. I denna begränsade form kan vi tala en smula om Guds ljuvlighet, styrka, andliga kraft. Guds plan med alla händelser i universum kan uppfattas som dessa strålar, någorlunda möjliga att uppfatta. Men Gud själv är ofattbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar