Så här skriver Anna Maria Roos om Origenes och andra:
"Och Origenes, den av kyrkofäderna, som hade anseende för att
i Skriften äga de djupaste studier och de klaraste insikter, hvars
lysande snille och lågande tro voro så högt skattade , att han
såsom kyrklig auktoritet, sattes närmast apostlarna , beträffande
vilken den själv så lärde Hieronymus förklarade, att han gärna
skulle utstått alla de lidanden och förföljelser, för vilka Origenes
varit utsatt, om han blott därmed vunnit dennes insikter i den
Heliga Skrift -- Origenes var ibland dem som hyste och
förkunnade den bestämda övertygelsen, att Kristi lära pekade
hän på en slutlig frälsning och salighet för alla. När sju
århundraden efter Origenes två västerländska kyrkofurstar, av
vilka den ene var den betyktade Hinkmar av Rheims, råkade i en
hetsig strid angående predestiantionslärans mer eller mindre
strängt augustinska tolkning, vände sig den nyssnämnde
biskopen för att genom en auktoritets uttalande få tvisten sliten,
till den lärde teologen Johannes Scotus Erigena, på den tiden
lärare vid Paris högskola. Denna avgav sitt utlåtande genom en
skrift, i vilken han förklarade, att förvisso vore den gudomliga
predestinationen ovillkorligt gällande för alla människor -- ity
att alla själar vore genom Guds barmhärtighet förutbestämda till
en evig härlighet, till vilken de på underbara vägar av Herrens
outrannsakliga vishet leddes." (s 17-18, Fariseism i våra dagar)
Allt annat vore förstås att förneka Skriftens lära att Gud är
kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar