Origenes betonar ständigt utveckligen av en andlig uppfattning om verkligheten. Kristendomen var för honom en daglig fördjupning av gudomlig uppstigning, en rörelse inåt och uppåt av vårt medvetande. Här är vi alla nybörjare och är beroende av Guds upplysning genom Jesus Kristus.
Allt i Origenes teologi handlar i slutändan om Guds kärlek och godhet. Vi är faktiskt fria att ta emot denna godhet, även om det inte verkar så. Genom Kristus är allt till, Gud är källan till all existens och är god, rättvis och allsmäktig. Denna allmakt är aldrig enbart makt utan moralisk kvalitet; man kan inte vädja till Gud för att rationalisera självupptagenheten eller maktambitionen eller bedrägeriet. I överflödande kärlek skapade Gud rationella och andliga varelser genom Logos (Ordet); denna kreativa handling innebär en viss grad av kärleksfull självbegränsning från Guds sida. Logos är den inneboende visdomen och rättfärdigheten genom Kristi liv i oss och som oss.
I den av Logos skapade ordningen är Gud både betingad och ovillkorlig, både fri och under nödvändighet, eftersom han är både transcendent till och immanent verksam i den. Jesus Kristus dör för oss men lever efter uppståndelsen i oss och vi uppstår i Honom. I en mening är kosmos evigt nödvändigt för Gud eftersom man inte kan föreställa sig sådan godhet och kraft som inaktiv vid någon tidpunkt. Men i en annan mening är kosmos inte alls nödvändigt för Gud utan är beroende av hans vilja, som det också har att tacka för sin fortsatta existens. När Kristus lever i oss och som oss såsom Logos, är vi helt identifierade med Gud och upplever ingen nödvändighet i kosmos eller vårt individuella köttsliga liv.
De rationella varelserna försummade att älska och dyrka Gud och föll. Den materiella världen skapades av Gud som ett medel för disciplin genom att vi blir medvetna om människors oupphörliga ondska, deras självcentrerade otillfredsställelse och dessutom dess naturkatastrofer, både förorsakade av människors självupptagenhet och av andra orsaker, såsom jordbävningar och dessutom av sjukdomar och psykiska plågor. Allt detta påminner människan om att denna värld inte är hennes verkliga eller yttersta öde.
Origenes spekulerade i att själar föll så att säga på olika avstånd från Gud, en del för att vara änglar, en del ned i mänskliga kroppar och de mest onda blev djävlar och demoner. Origenes räknade med själars pre-existens hos Gud, men inte på själavandring eller på inkorporering av rationella själar i djurkroppar. Återlösningen är en storslagen manifestation av Guds kärlek genom gudomlig försyn. Gud återställer genom Jesus Kristus alla själar till sin ursprungliga och eviga välsignelse. För ingen, inte ens Satan, är så fördärvad och har så förlorat rationalitet och frihet att den är bortom förlösning.
Gud tvingar aldrig, även om han med reformativ avsikt kan straffa. Hans straff är ett kärleksfullt hjälpande, en räddningsåtgärd; även om enkla troende kan behöva tänka på dem som vedergällande, är detta pedagogiskt anpassat till den behövande, inte sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar